Den 9 mars 2011 gjorde jag mitt allra första tennarmband.

Och fler komma skall.

Ett halsband har jag också gjort sen sist.

Vad gör jag då när jag inte är i kojan, inte tränar, kör skoter, jobbar, babblar, myser och busar då?

Detta.

  Detta armbandet gjorde jag och gav i present åt min sambos bror. Nöjd blev jag och viktigast av allt, nöjd blev han.

Och vad är då detta? 

Nej, men!

  En mobilficka!

Helt i skinn med en tenntrådsfläta.

Helt handgjord, helt unik med ett helt eget påhittat mönster.

En äkta Hannah!

På vägen hem mötte vi detta lilla livet vid vägkanten. Han/hon stod helt stilla, tittade på oss när vi stannade med bilen och viftade med öronen. Lasse klev ut ut bilen och klappade henne/honom på huvudet och han/hon

bara njöt och såg glad ut.

  Söt liten bambi.

Vi drog till kojan. Vi hade väldigt vackert väder. Solen värmde och tystnaden var ofantligt underbar.

Jag njöt och njöt och njöt.

  Dagen till ära köpte jag nya vantar och en mössa. Vantarna ser ni på bilden, mössan har jag på huvudet.

  Lillkojan <3

  I kojan finns varken vatten eller el, därav frost och is som blir vackert på bild.

Solen gjorde oss sällskap hela hela dagen.

Fräsigt mönster.

Fräsig vägg.

  Mysig brasa.

  Snömonstret Maja.

  Efter att Maja hade busat runt i snön kröp hon upp på renskinnet och tog den bästa platsen bredvid brasan och njöt.

När vi till slut lämnade detta paradis och åkte in mot byn igen märkte vi alla att det hettade i kinderna av solen och all frisk luft, allt ljus och all härlighet blev nog en chock för oss djupfrysta mullvadar så vi alla tog en välbehövd tupplur.