Det första jag hör när jag vaknar är att Michael Jackson har gått bort, avlidit av hjärtstillestånd, 50 år gammal. Jag måste erkänna att tårarna rinner faktiskt. Jag avgudade honom inte som vissa andra, men jag älskade hans musik och hans texter. Visst han hade en massa rykten om sig, men det finns väl inget bevisat så vitt jag vet? Visst han var lite annorlunda, men det kanske inte är så konstigt. Hade jag blivit superkändis och fått miljoners miljoner så hade jag nog också blivit förändrad. Folk på tv pratar om att han aldrig hade en barndom, eftersom att han har stått på scen sen han var ca 5 år gammal (påtvingad av sin far är det vissa som säger). Tydligen ska detta också vara en anledning till Neverland och alla karuseller m.m Michael Jackson var som ett litet barn ännu vid vuxen ålder.

Hans låtar hade i allafall budskap. Budskap till oss att vi ska sluta kriga, rädda våran värld innan det är för sent och att vi ska sluta döma folk efter hudfärg osv. Det är det jag kommer att minnas och min favoritlåt med honom, "Earth song", kommer fortfarande att spelas om och om igen.

   Känns riktigt jobbigt att folk pratar om honom och spekulerar i saker fortfarande.. efter att han faktiskt är död. Kan vi inte bara låta det stanna så? Låta alla oss som faktiskt tyckte om honom få sörja? Utan att behöva höra en massa skitsnack om honom? Låt Michael Jackson få vila i frid!

Han kommer alltid leva kvar i allas hjärtan och tankar, på ett eller annat sätt.

Vila i frid.

Kan passa på att skriva lite här i väntan på att få gå ner i tvättstugan. Känns lite ruttet att man har tvättstuga idag när det är strålande sol och 25 grader i skuggan. Suck. Aja, det är ju bara en maskin.. jag får skynda mig lite.

   Jag hade hur trevligt som helst igår och det blev solande och mys med en kaffekopp så som jag hade önskat. Alltid roligt att vara med dig, vännen. 

   Jag ser fram emot Boden Alive, det ska bli skoj att dra ut på lite äventyr men denna gång blir det lugnt. Haha. Och jag hoppas att det blir på fredagen som det blir partaj för då känns helgen mycket längre.. i och för sig har jag helg hela tiden nu fram till i augusti, men sambon uppskattar det och jag uppskattar att jag och han kan hitta på mer saker utan att han behöver tänka på att komma i säng tidigt. För snart är det dags för ett riktigt tjolabaloo-äventyr!

   Det är kul att se hur mitt humör förändras beroende på vädret. Sol = överlycklig. Regn = nedstämd och huvudvärk. Åska = rädd och huvudvärk. Snö = trött och koma-troll. Hah. Men nu är jag överlycklig och jag tackar solen för det! (visst ligger det säkert i andra saker också, men men)

   Blev inget jobbande för min del åt företaget som det var tänkt att jag skulle jobba åt. Skönt. Skulle ha fått en crap-lön och dessutom varit tvungen att jobba ihjäl mig för att en få en crap-lön. Inte värt det, det sa till och med mina vänner och framför allt min familj. Och när min familj råder mig att neka ett jobb, ja du.. då är det allvarligt. Haha.

Nej, nu tog det slut på tankar.. de vandrade iväg åt andra håll så det var allt för idag.

"I want to spend my life to find the answer of my heart"

Nu har det hänt mycket sen senast (igen).

Sambons förra jobb hade fest, de firade 30 år. Så vi vart inbjudna, eller rättare sagt de fyra som senast blev uppsagda (pga finanskrisen) blev inbjudna. Självklart for vi, med en blomma i högsta hugg. Vi hade jätte trevligt. God mat, mysig underhållning. Åh. De är så trevliga där, alla med leenden på läpparna och otroligt vänliga. Än en gång, tack för att vi fick komma.

   Eftersom att vi for på denna fest så flyttade jag lite på min födelsedag, men det blev ändå en underbar dag. Så många gäster i mitt lilla krypin, det var riktigt underhållande. Fick jätte fina saker. Tack igen.

   Självklart så blev det ju att fira pappa också, men han flyttade också på sin födelsedag eftersom att han jobbade. Trevligt hade vi där också. Jag fick också en present på hans dag. Bror och hans tjej hade tagit med en finfin present från USA. Wiie.

   Midsommar får jag ju inte glömma att nämna! Husfest. Samma plats, samma folk (nästan) och samma pyssel och knep (nästan). Allt enligt traditionen som nu är inne på sitt tredje år. Vi hade riktigt jäkla skoj! Finns så många minnen som kommer hänga med, men jag kan ju nämna en del. Roger Pontare, nostalgitrippen, den guldfärgade midsommarstången och marschmallows-choken.

Nu ska jag dricka lite kaffe i väntan på att finie vaknar och ringer mig. Hoppas på kaffe/te och en massa mys i solens underbara sken och värme idag och i flera dagar fram över.

Jag håller dig hårt.

Humöret svänger upp och ner, ner och upp. Jag är så less på att vara sjuk så här ofta. Nacken är verkligen inte på min sida och om det inte var nog så blir jag förkyld nästan varje gång efter att jag har festat, är nog allergisk mot alkohol eller något. Satsar både själ och hjärta i skolan, men kroppen vill inte vara med.. och det värsta utav alltihop är att jag inte själv vet vad jag ska göra. Jag vill må super bra, vill att min kropp ska må super bra (för det andra är det bra med) men hur gör jag? Börjar bli riktigt kräkless på att det verkar som att ingen vet det och ingen kan säga det åt mig. För jag lovar, jag gör vad som helst (nästan) för att min kropp ska fungera och må bra! Det gör väl alla? Detta håller tillbaka mig jämt och ständigt och jag känner att jag inte orkar leva på detta viset längre. För jag menar, jag tränar, jag äter otroligt nyttigt, jag sitter inte länge framför datorn.. jag har testat nästan allt. Äh, om besöket på onsdag inte ger något eller känns bra då ringer jag en läkare som får ge mig en remiss till en specialist. Ögonaböj!