Varför är folk (och jag) så rädd för ordet lat?
För att verka vara lat?

Och vad är egentligen att vara lat?

Jag tycker jag ser rädslan om att bli stämplade som lat hos otroligt många.

Jag ser det hos mig själv, hos mina vänner och så även hos mina bekanta (läs facebookvänner).

Inom kristendomens moraltradition är lättja (Latin: Acedia) en av de sju dödssynderna.
Lättja förklaras ofta som lathet, likgiltighet eller passivitet.

Ordet Acedia är latin och kommer från grekiskan Akedia som betyder "frånvaro av att bry sig" (se wikipedia).

Synonymer till lat är; slö, maklig, lättjefull, bekväm, trög, loj,

sölig, drönig, oföretagsam, försoffad, slapp, ovillig att arbeta och arbetsskygg (se synonymer.se).

Det kanske inte är så konstigt att ordet har en negativ klang om det förknippas med en dödssynd, tröghet och arbetsskygg?

Men vad är då lat?

Är man lat om man är hemma? Är man lat om man inte städar huset/lägenheten 2-3 gånger i veckan? Är man lat om man inte fullbordar en lista på 5-10 saker man ska göra om dagen? Eller är man lat om man helt enkelt slappnar av?

Jag ser och hör folk (inklusive jag), hela tiden, som gör oändliga lister på saker som man ska, bör, måste och har gjort.

Du, är du vad du gör eller är du den du är?

När du presenterar dig för en främmande människa, börjar du med vad det är du gör? Jobbar, pluggar, städar, dansar eller fixar?

Jag tycker att detta är värt att tänka på. Och jag hoppas att du också får nånting att tänka på. För att tänka är aldrig fel.

Och någonting jag definitivt kommer försöka tänka mer på är alla dessa negativa, energiknyckande ord som jag måste, jag ska, jag borde och istället försöka se de som att jag vill!

För om jag ska städa är det väl för att jag vill att det ska bli rent, fint, lukta gott och kanske till och med få beröm av mina nära och kära som ett plus i kanten?

Kan man då inte hoppa över "måste" delen och hoppa direkt till att jag vill städa för att jag vill att det ska lukta gott?

Nä nu! Nu ska jag skärpa mig och sluta lägga så mycket energi på fel ord och fel sysslor och gå och städa och packa! ;)

Men även slappna av senare i form av att spela ps3 och ta ett bad.

Jag ser ett berg.
 

Jag ser underbara minnen, fina känslor, ögonblick i mitt liv. 

När jag ser den så väcks minnena till liv om när vi var på en närliggande pub. Fyra människor. Vi mätte allihop muskler och jag vann över honom. Vi delade skratt hela kvällen tills skratten gick över till tårar.

En annan väcker minnen om sommaren och gräsets skarpa doft tillsammans med ett helt underbart hjärta.

En tredje väcker minnen om en julafton som höll på att bli pinsam men som därför blev ännu mer pinsam.

Detta berg ska jag snart göra mig av med, fast jag ej vill. 

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig?

Jag packar och packar.
Och när jag inte packar så städar jag.
Och när jag inte städar så organiserar jag och springer efter kartonger och dylikt.

Men oj oj oj vad det börjar bli fint nu. Eller tomt, ja det beror ju på hur man ser det (haha), men snart är vi redo att flyyyyytta! Och jag hade helst flyttat igår. Hehe.
Jag har faktiskt gjort lite nya armband på senaste också men som jag inte har haft tid att lägga upp på min sida än. Men! Gå ändå in och kika där vettja www.hannso.webb.se för det finns andra finfina grejer där!

Puss!
 

Jag kanske är den modigaste flickan i världen.

Det var bara det jag ville berätta.

THIS

! ! !

Jag fick en idé.

Att skapa en bild.

Som ser ut ungefär som denna.

Men den här bilden misslyckades.

Stort.

Så det är bara att göra om,

göra rätt.

Men det kommer nog dröja.

För det kändes

tungt.

Det är så enkelt att gnälla,
istället för att bara agera.
Det är så enkelt att be om hjälp,
fast man bara inte vill ha den.
Det är så enkelt att såra folk,
som hela tiden ändå bara kommer tillbaka.
Det är så enkelt att trycka ner folk,
för att bara höja sig själv.
Det är så enkelt att gå hundratusen
mil i samma stigar,
istället för att bara söka nya.
Det är så enkelt att
tycka
synd
om
dig
när man bara ser igenom dig.

Men du.
Du kommer inte få gnälla
mer.
Du får ingen hjälp av
mig.
Du kommer inte såra
mig...
inte
en
enda
gång
till...
eftersom att jag inte tillåter
det.
Du, du kommer inte komma upp till
skyarna.

Jag går hellre hundratusen mil
och ser
hundratusen nya saker
än att se
samma saker
hundratusen
gånger om.

Man ser igenom dig.
Rakt
igenom
dig.

När alla övriga drog på festligheter så tog jag och min Nils med oss fiskespön, en champagneflaska, mackor och en filt och hoppade på hojjarna och begav oss ut på äventyr.

  "Vart än i världen vi oss vänder . ."

  Romerska pelare (hahaha).

  Denna underbart vackra solnedgång tillägnar jag oss!
Den förtjänar även två bilder då den är så här otroligt vacker.

  Ett naturligt konstverk.

  Månen lyste som en "standby"-knapp långt bort i fjärran.

  Vi blev båda otroligt blöta om fossingarna innan vi nådde vattnets kant för att nå abborrarna.

När vi sedan inte nådde abborrarna (en litenliten räknas knappt) så styrde vi stegen tillbaka till stranden där det dracks champagne och uttalades fina saker.