Det är så enkelt att gnälla,
istället för att bara agera.
Det är så enkelt att be om hjälp,
fast man bara inte vill ha den.
Det är så enkelt att såra folk,
som hela tiden ändå bara kommer tillbaka.
Det är så enkelt att trycka ner folk,
för att bara höja sig själv.
Det är så enkelt att gå hundratusen
mil i samma stigar,
istället för att bara söka nya.
Det är så enkelt att
tycka
synd
om
dig
när man bara ser igenom dig.

Men du.
Du kommer inte få gnälla
mer.
Du får ingen hjälp av
mig.
Du kommer inte såra
mig...
inte
en
enda
gång
till...
eftersom att jag inte tillåter
det.
Du, du kommer inte komma upp till
skyarna.

Jag går hellre hundratusen mil
och ser
hundratusen nya saker
än att se
samma saker
hundratusen
gånger om.

Man ser igenom dig.
Rakt
igenom
dig.