Idag var jag runt på stan och sökte jobb. På ett ställe lät det lite positivare, på det andra lät det inte bra alls. Jag tyckte att det var sjukt pinsamt. Känns som att man öppnar sig så mycket så man blir sårbar och just nu så är det ett väldigt kritiskt läge för lilla jag. Att inte veta om eller när man får pengar, att vara deppig för att man inte har någon ekonomi som håller och att inte kunna köpa saker utan att tänka efter minst tre gånger ("Har jag råd? Har jag verkligen råd? GAH!?"). Men man försöker tänka positivt! Det finns otroligt många saker som jag är väldigt glad över just nu, så allt är inte bara svart (jag skulle mer beskriva det som en grå kludd med en massa ljus-rosa fläckar!). När allting ser som mörkast ut måste man fokusera på de ljusa fläckarna och inte gräva ner sig så djupt, annars finns det risk för att aldrig komma tillbaka upp igen.

Sambon/älsklingen/mitt allt

Familjen

Vännerna