Helgen fick mig att vakna upp. Att vakna upp och inse allt som man aldrig vill inse är väl ingenting man önskar egentligen? Eller är det just det man gör..

Detta är någonting jag inte längre kan fly ifrån utan någonting jag måste ta tag i, men hur tar man tag i saker som man inte vill göra för att det gör för ont? Det kommer att bli en hel del självplågeri fram över.

Så dök du upp där från ingenstans. Jag har inte tänkt på dig mycket alls, om jag ska vara ärlig men nu var du bara där så stark och minnena flödade förbi i mitt huvud. Onda bilder av både dig och mig. Hur kunde vi vara på det där sättet förr? Jag vet att jag har förändrats och jag vill tro att alla kan förändras.

Ber om förlåtelse och du, grattis.

Vissa saker förändras aldrig, men vissa saker förändrar allt.