Jag är en mästerkock! Nej, just ja.. det var i förra inlägget, eller hur Carro? ;)

Jag är less. Jag är less på att min kropp inte lyder mig och gör som jag säger. Jag är less på att mitt liv är "on hold" för att min kropp inte vill vara med i matchen. Jag är less för att mina vänner och min familj kommer i kläm. Jag är less på att min s.k "fritid" inte existerar längre. Jag är less på att inte ha någon kraft och ork längre och jag kommer knappt ihåg hur det känns att ha energi. Jag tror aldrig att jag har varit mer less, nånsin. Har just knaprat några tabletter för att ens kunna ta mig till skolan, och nu är jag lustigt nog hög och illamående. Jag måste verkligen få tag i nå andra tabletter, detta funkar ej. Och skola + tabletter känns inte som en bra kombo, men vad har man för val?

Imorgon drar jag till sjukhuset och försöker få svar på en oändligt massa frågor. Och kommer att få svara på en oändligt massa frågor.. Tisdag, onsdag, torsdag, måndag och tisdag.

Nu ska jag kila mot bussen och se om denna dag går att klara av.

Kul att inse, med ytterkläderna på, att man började 8.30 idag och inte 12.15 som man trodde. Idag var det en övning inför högskoleprovet på skolan och inga lektioner. Så jag har alltså peppat mig och gjort mig i ordning för ingen anledning alls.. eftersom att jag har missat hela dagen. Kul att man brister i tårar över detta. Vad ska jag skylla på? Smärtan? Att jag är hög? Eller helt enkelt att jag bara är sjukt sur, arg, förbannad och LESS?! Kul att närvaron stiger till skyarna. Fuck fuck FUCK fuuuuuu-uuuck!