Vi drog till kojan. Vi hade väldigt vackert väder. Solen värmde och tystnaden var ofantligt underbar.

Jag njöt och njöt och njöt.

  Dagen till ära köpte jag nya vantar och en mössa. Vantarna ser ni på bilden, mössan har jag på huvudet.

  Lillkojan <3

  I kojan finns varken vatten eller el, därav frost och is som blir vackert på bild.

Solen gjorde oss sällskap hela hela dagen.

Fräsigt mönster.

Fräsig vägg.

  Mysig brasa.

  Snömonstret Maja.

  Efter att Maja hade busat runt i snön kröp hon upp på renskinnet och tog den bästa platsen bredvid brasan och njöt.

När vi till slut lämnade detta paradis och åkte in mot byn igen märkte vi alla att det hettade i kinderna av solen och all frisk luft, allt ljus och all härlighet blev nog en chock för oss djupfrysta mullvadar så vi alla tog en välbehövd tupplur.

Hur mycket ont kan inträffa under en timma? Under en timma sovandes? I drömmarnas värld? Mardrömmar om krokodiler som tuggar på en, galningar som skjuter ens vänner med bazookas, Tyra Banks som står och skriker på en. Herregud. Inget med Killzone, inget mer Top Model, och inga fler möten med krokodiler? Hah. Den extra timmen sömn var inte värt det. Usch.

Det är lite kallt så man blir rastlös. Jag längtar efter en värmande sol, skoterturer, pimpeltävlingar (både seriöst och internt), kojan, kalla öl framför en sprakande brasa, varvar ölen med souvaskebab och blodplättar, mysiga kortspel och massa massa skratt.

Snart snart.

Oj oj oj vad det händer grejer nu!

Smyckestillverkningen är på topp och jag har även tagit upp mitt målande igen. Denna gång med akrylfärg och i slutändan ska det leda till fem tavlor. Så jäkla skoj! Märkte efter ett penseldrag att penslarna har OERHÖRT stor betydelse.

Hade tänkt åka till Jokkmokksmarknad i helgen för att få lite inspiration till motiv och även smycken och sånt smått och gott. Tycker alltid att det finns så mycket fint att titta på där.

På fredagen hade jag en massa ärenden att ta tag i så då tänkte vi att vi skulle åka på lördagen. Men till min fasa så går det bara EN buss till Jokkmokk vid 14-tiden (alltså alldeles för sent) och ingen buss gick det hem igen. Så vad ska man göra då? Usch vad jag blev ledsen. Jag var dum och trodde att det skulle gå tätt med bussar både dit och hem eftersom att det är just marknad. Jag undrar hur mycket de förlorar på att det inte går några bussar så att folket kan ta sig dit? För jag tvivlar starkt på att jag är den enda som åker buss. Haha. Äh skit då. Får väl ta det nästa år. Morr.

Istället för marknaden så blir det en resa till Luleå till våra vänner. Vi hade tänkt äta något gott och dricka något gott och umgås och mysa. Och det tror jag kommer bli underbart.

Nej, nu kan jag inte sitta här längre och dega.

Kommer bilder på mina konstverk så fort de börjar likna konstverk! Haha.

Här kommer det bilder på smycken med oerhört stort sentimentalt värde på. De är smycken som jag ärvt och fått av nära och kära.

  Följ pilen till lyckan

Vi följde pilen Här står vi och ser fina ut

Och ännu mer fina

Här skålar vi

Och dricker

Vi firar vårat nya hus och våran eviga lycka Tillsammans

Här kan man stå i lugnet och friden och blicka ut över..

Savannen!? Hannah Error, det är jag

Det finns alltid tid för konstverk

Och alltid alltid alltid tid för att vara egen.

Alltid att det ska vara så segt att uppdatera i sin lilla blogg. Och ju längre man väntar ju mer motigt känns det.

På senaste har jag jobbat, haft krångel med nacken, stressat på tok för mycket (jul och nyår som ställer till allt), klippt hår, ätit god mat, varit smyckesdesigner (!), haft en underbar jul (trots allt), haft en mysig nyårsafton, spelat spel, druckit nog mycket för resten av detta år, bakat, funderat, samtalat, börjat använda favoritordet "motigt" och en massa massa mer. Och nu ska jag dricka lite kaffe och sen gå och jobba lite till.

Vissa jäkla bilder förtjänar sitt egna jäkla inlägg! Pepeo!