Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig?

Jag packar och packar.
Och när jag inte packar så städar jag.
Och när jag inte städar så organiserar jag och springer efter kartonger och dylikt.

Men oj oj oj vad det börjar bli fint nu. Eller tomt, ja det beror ju på hur man ser det (haha), men snart är vi redo att flyyyyytta! Och jag hade helst flyttat igår. Hehe.
Jag har faktiskt gjort lite nya armband på senaste också men som jag inte har haft tid att lägga upp på min sida än. Men! Gå ändå in och kika där vettja www.hannso.webb.se för det finns andra finfina grejer där!

Puss!
 

Jag kanske är den modigaste flickan i världen.

Det var bara det jag ville berätta.

THIS

! ! !

Jag fick en idé.

Att skapa en bild.

Som ser ut ungefär som denna.

Men den här bilden misslyckades.

Stort.

Så det är bara att göra om,

göra rätt.

Men det kommer nog dröja.

För det kändes

tungt.

Det är så enkelt att gnälla,
istället för att bara agera.
Det är så enkelt att be om hjälp,
fast man bara inte vill ha den.
Det är så enkelt att såra folk,
som hela tiden ändå bara kommer tillbaka.
Det är så enkelt att trycka ner folk,
för att bara höja sig själv.
Det är så enkelt att gå hundratusen
mil i samma stigar,
istället för att bara söka nya.
Det är så enkelt att
tycka
synd
om
dig
när man bara ser igenom dig.

Men du.
Du kommer inte få gnälla
mer.
Du får ingen hjälp av
mig.
Du kommer inte såra
mig...
inte
en
enda
gång
till...
eftersom att jag inte tillåter
det.
Du, du kommer inte komma upp till
skyarna.

Jag går hellre hundratusen mil
och ser
hundratusen nya saker
än att se
samma saker
hundratusen
gånger om.

Man ser igenom dig.
Rakt
igenom
dig.

När alla övriga drog på festligheter så tog jag och min Nils med oss fiskespön, en champagneflaska, mackor och en filt och hoppade på hojjarna och begav oss ut på äventyr.

  "Vart än i världen vi oss vänder . ."

  Romerska pelare (hahaha).

  Denna underbart vackra solnedgång tillägnar jag oss!
Den förtjänar även två bilder då den är så här otroligt vacker.

  Ett naturligt konstverk.

  Månen lyste som en "standby"-knapp långt bort i fjärran.

  Vi blev båda otroligt blöta om fossingarna innan vi nådde vattnets kant för att nå abborrarna.

När vi sedan inte nådde abborrarna (en litenliten räknas knappt) så styrde vi stegen tillbaka till stranden där det dracks champagne och uttalades fina saker.

  Paradiiiiiiiset med stort P.

  Poolbruden glassade som aldrig förr.

  Vi låg och tittade upp i himlen och letade figurer och djur i molnen.
Som vi så ofta gjorde när vi var små.
Vi såg en elefant, en häst och mycket mer.

  Min porslinsblomma blommade!
(Min mamma säger att det är jättesvåra att få att blomma, men min tycks trivas med kärlek och sång.)

     En firmafest hann vi också med.
Och på en del firmor kan dörrarna se ut så här.

  Surr och kaffe blir det ofta med Den Finaste.

En dag drog vi till Säckan.

Där höll Den Finaste på att drunkna i böcker med

fina ord och fina dikter.

Jag brukar (i smyg) titta på Den Finaste och beundra hennes

glitter.

  Den Finaste bjöd mig på god mat och tog min kycklingburgare-oskuld!