Sitter med en kaffekopp i min hand och njuter av denna underbara lördagmorgon.

En härlig morgon med mycket mys. En mycket mysig framdukad frukost vid bordet. Och "duckerna" (änderna här utanför mitt fönster som jag ser nästan varje morgon) var och hälsade på igen.

Igår var pappa här igen och hjälpte med diskmaskinen, åh det blir så fint! Och åh, han är så snäll!

Längtar som attans tills de kommer och hjälper oss att koppla in den. Skönt skönt skönt för mig och min lilla nacke.

Ikväll är vi inbjudna på tacokväll hos systeryster och hennes pojkvän och det ska också bli mys.

   Han fick massor med gratulationskort.

   Pappa och Inger kom med rosor, kort och mer kort, presentkort och mer presentkort eftersom det hade hänt mycket sedan vi sist sågs.

   En rolig present av min mor.

   Vackra prydnads- och/eller julgranspumlor.

   Han fick en finfin kokbok som vi redan har gjort flera recept efter. Mums mums!

  Saker att dricka är ju aldrig helt fel.

En superfin blomma med en superfin vas fick vi av min äldsta bror och hans sambo.

  Detta roliga spel fick Nils (och jag) av min syster och hennes pojkvän.

Man tar på sig mössan med vikingahorn på och sedan kastar man ringar på hornen och beroende på vilket horn man prickar så får man olika poäng. Hahaha! Sjuk(t rolig) humor!

(Älsklingen fick också ett roligt glas och två tröjor som tyvärr inte fastnade på bild.)

   Vatten kan också rinna.

   Regnig och dyster.

   Och, ibland, när man lyckas fånga Den Där Bilden, som får det att tåras i ögonen, då måste man märka den överdrivet tydligt så Den inte försvinner från hjärtat. 

Jag minns första gången jag hörde ett billarm tjuta.

Jag var nog nio år och lekte med mina syskon och kompisar. Vi sparkade boll och någon av oss sparkade för hårt så att bollen flög bort till en bil och rullade in under den. Jag skulle precis sträcka mig efter bollen då bilen började tjuta och blinka. Jag blev såklart otroligt rädd och förstod knappt vad som hände. Och plötsligt blev bilen bara tyst igen.

Mamma som inte stod så långt bort förklarade för mig att det var en man som stod i fönstret och som hade en slags fjärrkontroll till larmet och att det var han som hade stängt av det när han hade sett att det bara var vi som lekte.

Vi befann oss på Sveafältet.

Idag hinner jag knappt räkna billarmen som tjuter. Och det känns hemskt att erkänna, men jag tror man har blivit van. Fy så hemskt hemskt hemskt. 

För ungefär tio minuter sedan så tjöt det ett billarm och jag tänkte på min vän. Min vän som spanar på vad som händer utanför fönstret.

Och jag ställde mig i fönstret och spanade.

Det räcker med bara en enda tanke.

En tanke om att bry sig.

Varför talar du om såna saker?
Varför uttalar du såna ord?
Är det för att ur mig locka en reaktion?
Du vill åt min ilska.
Men det enda du ska få
är det enda som jag kan ge.
En besvikelse sköljer över mig.
Plötsligt ser jag dig i ett annat ljus.
Fast mörker.
Ditt hjärta är smutsigt och har fått fläckar.
Jag förstår varför.
Det kan man se så enkelt.
Endast du sitter med lösningen i dina händer.
Gå dit du egentligen vill
eller
släpp taget om din ilska och dina tårar.

Just nu är jag uppe i luften.

Har lite problem med att nå tangenterna.

Och svårt att skriva ord.

Ord som förklarar min glädje. För det spritter i hela mig.

Och jag tänker känna av mina bubblor

och då vill jag inte nå annat.

Det känns som att det bara är

jag och han nu.

Och jag tänker känna av honom.

Varför är folk (och jag) så rädd för ordet lat?
För att verka vara lat?

Och vad är egentligen att vara lat?

Jag tycker jag ser rädslan om att bli stämplade som lat hos otroligt många.

Jag ser det hos mig själv, hos mina vänner och så även hos mina bekanta (läs facebookvänner).

Inom kristendomens moraltradition är lättja (Latin: Acedia) en av de sju dödssynderna.
Lättja förklaras ofta som lathet, likgiltighet eller passivitet.

Ordet Acedia är latin och kommer från grekiskan Akedia som betyder "frånvaro av att bry sig" (se wikipedia).

Synonymer till lat är; slö, maklig, lättjefull, bekväm, trög, loj,

sölig, drönig, oföretagsam, försoffad, slapp, ovillig att arbeta och arbetsskygg (se synonymer.se).

Det kanske inte är så konstigt att ordet har en negativ klang om det förknippas med en dödssynd, tröghet och arbetsskygg?

Men vad är då lat?

Är man lat om man är hemma? Är man lat om man inte städar huset/lägenheten 2-3 gånger i veckan? Är man lat om man inte fullbordar en lista på 5-10 saker man ska göra om dagen? Eller är man lat om man helt enkelt slappnar av?

Jag ser och hör folk (inklusive jag), hela tiden, som gör oändliga lister på saker som man ska, bör, måste och har gjort.

Du, är du vad du gör eller är du den du är?

När du presenterar dig för en främmande människa, börjar du med vad det är du gör? Jobbar, pluggar, städar, dansar eller fixar?

Jag tycker att detta är värt att tänka på. Och jag hoppas att du också får nånting att tänka på. För att tänka är aldrig fel.

Och någonting jag definitivt kommer försöka tänka mer på är alla dessa negativa, energiknyckande ord som jag måste, jag ska, jag borde och istället försöka se de som att jag vill!

För om jag ska städa är det väl för att jag vill att det ska bli rent, fint, lukta gott och kanske till och med få beröm av mina nära och kära som ett plus i kanten?

Kan man då inte hoppa över "måste" delen och hoppa direkt till att jag vill städa för att jag vill att det ska lukta gott?

Nä nu! Nu ska jag skärpa mig och sluta lägga så mycket energi på fel ord och fel sysslor och gå och städa och packa! ;)

Men även slappna av senare i form av att spela ps3 och ta ett bad.

Jag ser ett berg.
 

Jag ser underbara minnen, fina känslor, ögonblick i mitt liv. 

När jag ser den så väcks minnena till liv om när vi var på en närliggande pub. Fyra människor. Vi mätte allihop muskler och jag vann över honom. Vi delade skratt hela kvällen tills skratten gick över till tårar.

En annan väcker minnen om sommaren och gräsets skarpa doft tillsammans med ett helt underbart hjärta.

En tredje väcker minnen om en julafton som höll på att bli pinsam men som därför blev ännu mer pinsam.

Detta berg ska jag snart göra mig av med, fast jag ej vill.