Helgen blev bara bättre. Carro och jag styrde ihop spontant umgänge, som är det bästa. Vi pratade väldigt mycket, fick uppdateringar, delade skratt, drack kaffe, upptäckte äckel-sur-vatten, åkte bil, hamnade i Sävast hela två gånger och vi sjöng singstar (och det var jämt och väldigt kul). När hon hade åkt hem fick jag höra att mina ögon såg klara ut och att jag skimrade. Me like!

Detta blev den bästa helgen på otroligt länge och det behövde jag verkligen.

Idag blev jag utskriven från sjukis och hade med mig många från familjen som fick veta hur allt ligger till. Det känns otroligt skönt för att nu kan de förstå mig och ha överseende med vissa saker. Bra skit.

Nu innebär det en massa träning för mig, psykiskt mesta dels och detta tror jag kommer bli ganska tungt eftersom att jag måste bryta ett mönster jag har levt i hela mitt långa liv. Men med vilja, andningspauser (en massa) och ett fint stöd så är jag säker på att jag kommer att fixa det.

-"Du är klok och duktig"

Bästa kvällen på länge, länge! Syster har varit förbi och vi hade ett djupt samtal om livet och allt som hör där till, vi kollade på shimpans attacker och sedan drack vi lite vin och sjöng singstar. Jag älskar henne så otroligt.

Älsklingen är så underbart gullig när han sjunger, ler, stampar takten, ooohar och flirtar lite lätt. Åh, han är så fin min älskade vän <3

Nu ska jag börja bege mig mot sängen med mitt leende fortfarande på läpparna.

Detta visade sig vara ganska tungt och tar mycket energi från den lilla energin jag har. Känns konstigt att prata om sig själv hela dagarna, men ändå så skönt! Skönt att bli tagen på allvar och att äntligen få bekräftelse på att man inte går runt och inbillar sig. Har fått ganska mycket svar nu, en del jobbiga svar och en hel del positiva. Men den största frågan återstår; vad kan man göra för att det ska bli bättre? Aja, det kommer jag att få reda på när vi har utskrivningsmötet.

Jag är en mästerkock! Nej, just ja.. det var i förra inlägget, eller hur Carro? ;)

Jag är less. Jag är less på att min kropp inte lyder mig och gör som jag säger. Jag är less på att mitt liv är "on hold" för att min kropp inte vill vara med i matchen. Jag är less för att mina vänner och min familj kommer i kläm. Jag är less på att min s.k "fritid" inte existerar längre. Jag är less på att inte ha någon kraft och ork längre och jag kommer knappt ihåg hur det känns att ha energi. Jag tror aldrig att jag har varit mer less, nånsin. Har just knaprat några tabletter för att ens kunna ta mig till skolan, och nu är jag lustigt nog hög och illamående. Jag måste verkligen få tag i nå andra tabletter, detta funkar ej. Och skola + tabletter känns inte som en bra kombo, men vad har man för val?

Imorgon drar jag till sjukhuset och försöker få svar på en oändligt massa frågor. Och kommer att få svara på en oändligt massa frågor.. Tisdag, onsdag, torsdag, måndag och tisdag.

Nu ska jag kila mot bussen och se om denna dag går att klara av.

Kul att inse, med ytterkläderna på, att man började 8.30 idag och inte 12.15 som man trodde. Idag var det en övning inför högskoleprovet på skolan och inga lektioner. Så jag har alltså peppat mig och gjort mig i ordning för ingen anledning alls.. eftersom att jag har missat hela dagen. Kul att man brister i tårar över detta. Vad ska jag skylla på? Smärtan? Att jag är hög? Eller helt enkelt att jag bara är sjukt sur, arg, förbannad och LESS?! Kul att närvaron stiger till skyarna. Fuck fuck FUCK fuuuuuu-uuuck!

Jag är tydligen en mäster-kock! Att jag inte har insett det förrän nu, skäms på mig. Lagade just en skaldjurspaj (och ja, jag var skeptiskt och trodde att allt skulle gå åt pipan) men gudars så gott! Mums mums. Sambon diggade den också starkt och det gör mig glad.

   Just nu är det mycket i skolan.. eller vänta nu, varför skriver jag "just nu" när det är mycket hela tiden? Detta är mitt sista år och nu gäller det att visa vad jag går för så att jag kan få ett bra slutbetyg! Så att jag kan bli chefernas chef eller läkarnas läkare. Hoho! Jag måste säga att jag är duktig, känner mig otroligt stolt över min insats.. och det får man vara. Hihi.

   Det är mycket som händer runt omkring mig nu också kan jag ju lova. Har många kära vänner runt mig som inte riktigt mår så bra, så jag försöker vara där och stötta så mycket jag bara kan. Tyvärr kan jag inte vara där lika mycket som jag hade velat eftersom att jag måste samtidigt fixa skolan, men jag hoppas att de tycker att jag är en bra vän ändå och att de förstår mig. Och jag hoppas att de vet att jag älskar dom! Allihopen.

   Nu ska jag gå och läsa ut boken The Kite Runner, en bok jag varmt rekommenderar. Den berör en och öppnar ens ögon. Så ha det bra alla där ute. Och kom ihåg att andas ;)

Usch vad jag är tråkig när jag ingenting skriver här. Eller hur? Haha.

Det är ganska mycket nu när skolan har dragit igång igen. Läxor, läsa texter och imorn kommer det även ett matteprov som jag gruvar mig lite för. Grafer är inte min starka sida, uschiamej. Men men.. det ska nog ordna sig för det känns som att jag kan det mesta och jag har tre timmar på mig så. Hah.

Vad har annars hänt i mitt liv då? Hms. Jag har köpt en digitalkamera (ingen värsting kan jag meddela på en gång för 1: jag skiter icket pengar. 2: det är inte kameran som gör fotografen 3: jag är nöjd med en bild som har bra skärpa och ett bra ljus). Jag är helkär i den. Så det har jag roat mig med, tagit massa kort på allt och inget.

   Ja just ja! Vi har ju haft besök ifrån Spanien också och det var riktigt trevligt. Det hände ganska mycket på två veckor så det är svårt att dra i stora drag, men det var intressant och skoj.

Nej, nu är det nog för ikväll. Ska dyka tillbaka ner i matteboken.. y = 100-5x och det där.

Låt mig få måla upp det, färgstarkt.

För det har varit en lång och hård resa för mig. Det har hänt mycket saker under denna tid, många bra och en del dåliga.

   Jag har lärt känna nytt folk, men framför allt har jag lärt känna mig själv mycket bättre. Nu vet jag att jag faktiskt kan mycket mer än vad jag trodde och jag är inte färdig än. Jag har fått ett bättre självförtroende, självkänsla, tålamod och är nu även mer förstående.

   Det har varit kolsvart och hemskt, men nu ser jag faktiskt ljuset. Det går åt rätt håll och detta ska jag klara. Utan tvekan. Jag vill och ska! Jag ser det redan framför mig. Jag har målat upp en bild i mina tankar och den är färgstark.

.. för jag ska ta studenten. Ja, fy fan vad jag är bra.