Jag höll på att sakna ihjäl mig, men du hann komma.

   Jag har saknat våra samtal om allt och ingenting. Du är så klok. Du förstår mig verkligen och vi har så himla mycket gemensamt. För oss "klickar" det verkligen. Eller hur?

   Blev ganska mycket snack, om saker som är lite jobbiga om man gräver för djupt. Jag pratar gärna om saker som har gjort mig till den jag är, men ibland är det jobbigt. Det var inte jobbigt just då, men nu känner jag mig lite tung. Alltid detta jävla "varför" som ekar omkring i tankarna. Samtidigt vet jag att jag har stängt dom där dörrarna och det känns skönt.

   Jag pratar väldigt ofta om saker som händer av en anledning. Jag tror stenhårt på att saker som händer (bra eller dåligt), händer för att man ska lära sig. Jag har lärt mig väldigt mycket och just dom sakerna som jag har lärt mig har format mig till den jag är idag. Jag har gjort mycket dåligt i mina dagar, mycket som har plågat mig och mycket som plågar mig än idag. Men det är ändå saker som jag står för.. för just dom sakerna har gjort mig till den jag är och om jag inte står för det så förnekar mig själv. Man lever för att leva. Jag älskar livet. Jag älskar mitt liv. Och tro mig, jag lever.

Don't stop laughing. My darling, my friend.