Ja, du ser rätt. Jävla gubbe. Man får faktiskt säga så om man har en anledning.

   Sitter på bussen på väg hem från skolan, är så där riktigt trött så att ögonlocken faller igen av sig själva. En gubbe kommer och sätter sig framför mig, ingen fara alls än så länge. Han snyter sig, ingen fara alls än så länge. Han rör på huvudet och kroppen fram och tillbaka som om han hade myror i baken. Jag blir lite irriterad faktiskt, men inte så mycket. Jag sätter mig bara på sättet alldeles bredvid mig så jag slipper se hans huvud åka som en pingpong boll överallt. Efter någon minut är jag tillbaka i mitt halv-sovande stadie. Jag kisar försiktigt ut genom rutan varje gång bussen stannar för att se vart vi är. Jag har ju ingen lust att missa min hållplats i denna kyla. 

Plötsligt blir jag väckt av en hård smäll mot knäskålen. Biter ihop för att inte skrika så det låter ungefär "Mrrrjji" från mig. Jag tittar mig runt för att försöka förstå vad som har hänt. Då inser jag att det är gubbjäveln som har lyckats smälla till mitt knä med hans käpp. Jag försöker titta på honom med en arg blick så att han ska förstå, men han bara går ut från bussen. Som om ingenting hade hänt! Inte ens ett förlåt. Därför, mina vänner, säger jag det igen. Jävla gubbe!