Den underbaraste människan på denna planet måste vara Kitty Jutbring. Jag bokstavligt talat ryser när jag läser om henne eller hennes underbara bloggar. Hon är en kändis, men hon står banne mig med båda fötterna på jorden! Hon är en stor förebild och borde bli hyllad! Hon är den hon är och tänker inte ändra på det heller. Vi försöker uppnå att vara vackra så att alla andra beundrar oss till utsidan, finns det ens någonting som heter "insidan" längre?

    Läste just Kittys blogg på aftonbladet där hon skriver om att hennes syn på omgivningen har blivit mörkare. Jag har också sett alla dessa program på tv som gör mig galen. Jag förstår henne. Världen har gått galen. Frågan är; vad kan man göra åt saken? 

    Tänk på alla konsekvenser som kommer att komma av detta. Tänk på alla barn som vi sätter till världen som kommer att få lida. De kommer sitta där framför tvn med sina perfekta barbiedockor i händerna och tro att det är så här världen är och ska vara.

    Jag sitter här och skakar med tårar i ögonen. Jag vill förändra allting, men jag är bara en. Finns det någon fler där ute som känner samma sak som jag? Eller är det bara jag som ska vänja mig och finna mig i detta elände?